A heartache no one can heal

Hej! Alltså, det känns som att jag kom hem till Kiruna igår och ändå åker jag hem om bara 2 dagar. Sjukt vad tiden går. Har varit supermysigt att få vara hemma igen och träffa alla, men det ska faktiskt bli skönt att komma tillbaka till Kungsbacka och Vision. 
 
Fick rida Burga idag igen! Hon var riktigt piggelin, tacka gud för att hon är så känslig för hjälperna så det går att rida ihop henne ändå. Även fast hon studsade lite då och då och tog chansen att springa på lite så fort jag inte gjorde fyrtioelva halvhalter ;) Men hade det varit Vision hade det nog inte varit lika roligt.. haha!
 
Lite senare på kvällen åkte jag ut till pappa. Det är ju himla längesen jag var här sist, så det var nästan en liten nostalgitripp. Vi har bakat bröd och grejat lite såhär in på natten, ganska mysigt och roligt faktiskt. Till och med jag kunde ju! Fast lite sorgligt är det allt också, man tänker ju mycket på farmor och farfar. Känns så konstigt och overkligt att deras hus står tomt. Även fast det är ett tag sedan de gick bort känns det inte riktigt som att man har fattat det ännu, jag menar, de har ju alltid funnits här. På något sätt vill man ju ändå tro att de fortfarande finns här.
 
 
Min ängel, vad jag saknar dig <3











Kom ihåg mig