Backar bara när jag tar sats
Hela dagen har gått åt till jobb, och så kommer det nog fortsätta resten av veckan. Men jag klagar inte! Det har faktiskt gett mig en liten spark i baken to be honest, jag börjar liksom hitta motivationen igen. Det är bara så skönt att kunna gå i sina egna tankar, andas hästluft och framförallt - umgås med människor som tror på mig, när inte ens jag själv vågat göra det. Det mina vänner, det är tamigfan att lyxjobba och mer värt än alla sovmorgnar i världen.
Så jag har funderat. Främst på det här med system. Jag tycker ändå att jag har hittat ett relativt hållbart och bra koncept. Tror starkt på att det finns ett samband mellan träningsmetoder och att man ser så många hästar med inflammerade leder, kolik osv. Jag fick fina lovord av veterinären för Visions fina leder, så det tänker jag hålla fast vid. Men jag saknar de sista pusselbitarna, för att nå hela vägen fram.
Vision är en ganska speciell häst - hon ger antingen allt, eller inget. Det är en häst du varken bestämmer över eller klappar medhårs. Känslig som fasen för både ditt humör och hur du använder ridningen. Du måste hitta den där hårfina balansen. Det är ungefär där jag försöker hitta den sista biten just nu. Easy peasy.
Vart e de tränset ifrån? Vill ha samma nosgrimma!