And it goes on, and on, and on... Trots att jag bara för några dagar sedan beslutsamt sa att jag skulle börja lyssna på min egen magkänsla, så går jag direkt och gör tvärt emot. Efter undersökning och behandling förra måndagen skoddes W på tisdagen, tog av lite i tån för att förebygga ledinflammationerna. Hovslagaren tyckte att vi skulle rycka bakskorna på henne, och dum som man är säger man "ja.. okej.." när man egentligen tänker "det är nog ingen höjdare". Kan någon slå mig hårt i huvudet, nu är hästen som grädde på moset sulöm också..

 

That's it. Jag är spyless på det här nu. Är det inte spruckna pannben och svullna knän så adopterar hon föl och blir hysterisk så fort hon lämnar hagen, får inflammationer och så vidare. Time out. Jag vill inte vara med längre.