Den här helgen kunde inte ha varit mer efterlängtad. Det har varit en jobbig vecka på många sätt. Jag har känt mig totalt utpumpad och orkeslös, kanske inte fysiskt men psykiskt. Det känns lite som att jag har försökt stånga mig blodig för att få upp en låst dörr, istället för att leta rätt på nyckeln och låsa upp den.

 

Det här året har varit tungt för mig, med många tunga besked. Saker som jag ännu inte har bearbetat. Jag är en tjej som gömmer mig bakom hårda rutiner, jobb och fullrpoppade scheman för att slippa bearbeta detta. Och jag antar att när jag tappade kontrollen på mina rutiner, så kom verkligheten ikapp litegrann. En känslostorm jag inte var redo för, och som fick mig att tappa balansen mer än vad jag redan gjort.

 

Jag har missat detaljer, slarvat med mat och träning och tappat fokus. Det är inte jag, och jag skäms. Så hur jobbig den här veckan än har varit, så har den ändå varit nyttig. Ett wake-up-call. Efter detta blir den här helgen en ren self care-helg, där jag bara kommer att släppa alla krav jag har på mig själv och "nollställa" alla negativa känslor. Strukturera upp vardagen och göra saker som jag vet att jag mår bra av. Även om det är rätt trevligt att bara glida på livet utan att analysera varje steg och hålla 100% fokus. Men någonstans så är det inte jag, och i slutändan kraschlandar det. Jag vill lite för mycket för att leva det livet. Jag har sabbat för mig själv, det insåg jag när jag tog beslutet att skjuta på mina mål för att jag tappat min egen plan. Jag har nog aldrig varit så besviken på mig själv som då.

 

- Håkan Hellström

 

Det är bara till att spotta i nävarna, plocka upp sig själv och get to work igen.