4 veckor kvar


It's friday, friday! Jag hade egentligen velat åka in till pdol idag, men jag förstår inte hur folk pallar i den här värmen. Det är liksom lökigt nog med alla människor, 30 plus på det? Fyfan..
Nä, blir nog att fa ut med båten istället. Känns lite mer cozy! 

W ska skrittas ut senare ikväll när det är lite svalare. Jag har sån sjuk abstinens efter att få börja träna och komma igång med henne igen, jag har en ny plan på träning som jag hoppas kommer funka. Det här med tålamod är inte riktigt min grej.. Hela 4 veckor kvar! Känner mig helt over excited och vill bara ut NU. 

Home is where your heart is

 
#YESWECAN. Jag tror ta mig fan att det var kärlek vid första ögonkastet när Oscar Zia sprang ut och drog igång med yes we can på diggiloo. Jag menar, han har utländsk bakgrund och ser jävligt bra ut, var typ världens goaste kille och dessutom - HAN ÄR SKÅNING. Handen på hjärtat, kan man låta bli att bli förälskad? Don't think so.
 
Det var ungefär i samma sekund som vi sjöng (läs: skrek) med i hans SHALALALA YES WE CAN som jag kände att ja för fan, nu går vi all in. 20 dagar kvar, sedan blir jag sörlänning. 20 dagar!!

Jag är pepp på det här. Fatta, jag har drömt om det sedan jag var 10 bast. Och oj vilka mothugg jag har fått för den drömmen, "du kommer aldrig klara det". Känner mest, well bitch watch me. Och den känslan är så sjukt go. Och det är precis det hashtagen #yeswecan handlar om. Jag kan göra vad jag vill, jag kan gå precis hur långt jag vill. Ingen kan säga åt mig vad jag kan inte och inte kan göra, det är jag som sätter gränserna.
 
Det är något med det som får mig att tro på mig själv - en klyscha egentligen - men så jäkla sann från stor bokstav till punkt. Du kan gå ut genom dörren precis nu och förändra hela ditt liv och göra det till vad du vill. Du är den enda som sätter gränserna för dina drömmar och möjligheter. Det finns nog inget så oinspirerande och sorgligt som personer som har stora drömmar, men låter sig stå i skuggan pga personer som säger just "du kommer aldrig klara det". Våga satsa för tusan - för vem kan hindra dig? Vem har rätten att säga vad DU kan och inte kan göra? Kör bara kör, vad har du egentligen att förlora?
 
Home is where your heart is. Mitt är på hästryggen bland stjärnorna. Vart är ditt?

Igångsättningsvecka #1

 
Det är helt sick hur glad man kan bli av att få sitta på en häst. Inget slår nog att få sätta sig på sin egna häst efter 2 månaders promenader och få skritta 30 minuter. Även om jag har fått rida lite andra hästar under tiden, så fy helvete vad jag har saknat att få rida min poa. 
 
Tror inte jag var den enda som var less på promenader och att inte få göra något. W som aldrig brukar skygga (hon stannar och stirrar på det hon tycker är läskigt, och försöker sen springa ifrån det..), skyggade för ingenting och ville hela tiden framåt. Fick hela tiden hålla i henne och göra massvis med halvhalter för att hon skulle hålla sig på mattan. Kunde knappt nudda henne med skänklarna för att det kändes som att sitta på en tickande bomb. Ändå kunde jag inte låta bli att må så himla gött av det, för vi är påväg tillbaka. Big time.
 
2 veckor med skrittjobb, sedan får vi börja med travintervaller!!