Tuesday trends

Image and video hosting by TinyPic Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic Image and video hosting by TinyPic
Image and video hosting by TinyPic Image and video hosting by TinyPic

Driven to greatness

 
Viljan att lyckas måste alltid vara större än rädslan att misslyckas. När jag höll på med friidrott ville jag bli nästa Carolina Klüft. När jag höll på med slalom ville jag bli nästa Anja Pärson. Och när jag började med hästar, ja då ville jag bli nästa Malin Baryard. Jag är en naiv drömmare som vill bli en av de bästa i världen, oavsett vad det handlar om. En liten tjej från en byhåla, med lite för stora drömmar, lite för mycket vilja och lite för mycket envishet. Sån är jag.
 
Jag vill vara den som lyckas against all odds. För sån är jag. Kommer jag att lyckas? Who knows. Chansen är kanske 1 på 100. Ändå är det den där lilla, lilla chansen som driver mig. Vansinne? Förmodligen. Men tänk om.
 
Någonstans tror jag ändå att vi kan göra precis vad vi vill. Jag tror, att vi alla är väldigt komplexa - vill vi flyga, så flyger vi. Vill vi vinna, så vinner vi. Men vi måste förtjäna det, man blir inte en av de bästa i världen genom att sitta och drömma samtidigt som man rullar tummarna. Det handlar om att hantera motgång efter motgång efter motgång, vända på det och göra det till sin fördel. Som en fantastisk man en gång sa till mig; jag har inte misslyckats, bara hittat ett sätt att inte göra det på. 
 
Det handlar om att göra det absolut bästa man kan av sina förutsättningar, istället för att ödsla tid på att klaga över dom. Klaga på att du inte har tillräckligt med pengar, tillräckligt bra hästar, whatever. Varför ska vi ödsla tid på att önska att vi hade mer eller jämföra oss med andra? Vad vinner vi på det, förutom ett dåligt självförtroende som hånflinar åt oss med jantelagen i högsta hugg? Jag älskar när någon säger åt mig att jag inte kan göra det, för att det aldrig har blivit gjort förut. Det betyder att jag blir den första som gör det.
 
Det handlar om att investera i sig själv. Tanka dig själv med timmar av träning, kunskap och erfarenheter för att växa i slutändan. Och det tar tid, men ge. aldrig. upp.

Inspo: Jens Fredricson

 
Jens Fredricson. Landslagsryttare med ett OS i ryggen, flertalet vinster och titlar. Han är en av Sveriges mest meriterade och erfarna hoppryttare, ändå känns det som att han står lite i skuggan för brorsan Peder. Och jag tycker bara att det är så himla synd.
 
För mig är han en av världens mest inspirerande ryttare. Han är så otroligt engagerad och passionerad i det han gör, och han brinner dessutom för att dela med sig av sin kunskap. Det är guld värt för oss ryttare, som varje dag kämpar för att bli bättre och strävar lite högre än genomsnittet. Han har en förmåga att skapa lite mer förståelse och alltid lära sig något nytt - trots att jag faktiskt inte har träffat honom.
 
Jag kan sitta och lyssna i timmar på de podcasts han är med i; Lisens och Ridsportpodden. Där pratar han genuint om hoppningen och vägen till toppen. Otroligt intressant att lyssna på; särskilt från hästryggen, på en timmes skrittur ;). Han känns som en otroligt jordnära person, och jag hade så gärna velat träffa honom någon gång! Jag avundas de som tränar för honom regelbundet och har honom som mentor. Vilken dröm. All heder till Jens fantastiska jobb och vilja att hjälpa oss yngre.
 
Missa inte hans blogg heller, som också den är väldigt intressant (de få gånger han uppdaterar)!