Måndagen med stort M

Hej markarbets- och motivations-måndag! Efter att ha groomat åt Pontus på tävling från klockan 5 på morgonen till 10 på kvällen, var det lite svårt att dra igång igen 7 imorse. Men vilket markarbetspass Vision bjöd på! Hon utvecklas så mycket just nu. Idag fokuserade vi på samling, och jobbade med bakdelsvändningar, stora arbetspiruetter och serpentiner i förvänd galopp. För ett tag sedan hade hon inte styrkan att lösa de övningarna på ett bra sätt, men hon gjorde det riktigt bra idag!
 
 
Men fan, rent ut sagt, vad jag saknar varma trim-kvällar och gräsbanor! Längtar så mycket till sommar, lov och att bara behöva fokusera på hästarna och ridningen. Livets liv.
 
För övrigt så snubblade jag över DEN HÄR krönikan av Jenny Strömstedt. Om ni inte redan har läst den, så gör det. Visst fan kände jag mig lite träffad. Har tidigare nämnt att jag har haft ett par riktiga skit-veckor, och att "det är okej". Men vad har jag gjort åt det? Jag har låtit händelser och känslor som rört upp stjäla min energi. Grävt ner mig. Tyckt synd om mig själv. Vad fan löser jag på det? Hur mycket bättre mår jag av det? Nada, noll och ingenting. Snarare tvärtom. Och det, det är inte okej.
 
Visst fan blir jag avundsjuk när jag ser ambitiösa tjejer och killar som kliver in och gör det jag drömmer om att göra. Gör det jag så gärna vill göra att jag hade kunnat gå över lik för det. För att jag känner efter för mycket. För att jag låter motgångar påverka mig så mycket att jag blir mina motgångar. 
 
Och jag kan skylla på än det ena och än det andra. Men i slutändan så är det bara jag själv som bär den skulden, inget annat. Hädanefter ska inget få hindra mitt fokus och målmedvetenhet. Det är det enda som finns. Fokus och målmedvetenhet. End of story.
 
 

It's just you, against you

Hej kompisar! Vad fick 2016 för start eller?? Det har varit lite av en rollercoaster sedan dag 1. Med skador jag inte kunnat påverka och ännu mer vila för Vision, från härliga kvällar till kaos. Och to be honest, det har tagit mer på mig än vad jag trodde. Mer än vad jag ville erkänna för mig själv. Det är över ett år sedan jag flyttade ner hit, och för första gången känner jag att jag verkligen längtar hem. Jag längtar efter att bara få andas, hitta tillbaka och bli lite bortskämd. Och jag har insett att det är okej att känna så. Det är okej att inte må bra. Så jag åker hem ett par dagar under lovet nästa vecka, och det ska verkligen bli hur skönt som helst.
 
 
Mitt i allt detta så måste jag ändå säga att Vision känns hur bra som helst! Förra veckan kickstartade vi lite med tävling i Trollhättan, där vi inledde året med två felfria rundor och en placering. Till helgen tävlar vi i Laholm, innan jag åker hem. Vi fortätter att rida låga klasser och bygga en bättre grund - och det känns döbra! Är så spänd på vad 2016 har att erbjuda, men är noga med att ta det step by step. Även om siktet såklart alltid är ställt på årets drömmål! Det kommer att bli bra, det här.