#YESWECAN. Jag tror ta mig fan att det var kärlek vid första ögonkastet när Oscar Zia sprang ut och drog igång med yes we can på diggiloo. Jag menar, han har utländsk bakgrund och ser jävligt bra ut, var typ världens goaste kille och dessutom - HAN ÄR SKÅNING. Handen på hjärtat, kan man låta bli att bli förälskad? Don't think so.

 

Det var ungefär i samma sekund som vi sjöng (läs: skrek) med i hans SHALALALA YES WE CAN som jag kände att ja för fan, nu går vi all in. 20 dagar kvar, sedan blir jag sörlänning. 20 dagar!!

Jag är SÅ pepp på det här. Fatta, jag har drömt om det sedan jag var 10 bast. Och oj vilka mothugg jag har fått för den drömmen, "du kommer aldrig klara det". Känner mest, well bitch watch me. Och den känslan är så sjukt go. Och det är precis det hashtagen #yeswecan handlar om. Jag kan göra vad jag vill, jag kan gå precis hur långt jag vill. Ingen kan säga åt mig vad jag kan inte och inte kan göra, det är jag som sätter gränserna.

 

Det är något med det som får mig att tro på mig själv - en klyscha egentligen - men så jäkla sann från stor bokstav till punkt. Du kan gå ut genom dörren precis nu och förändra hela ditt liv och göra det till vad du vill. Du är den enda som sätter gränserna för dina drömmar och möjligheter. Det finns nog inget så oinspirerande och sorgligt som personer som har stora drömmar, men låter sig stå i skuggan pga personer som säger just "du kommer aldrig klara det". Våga satsa för tusan - för vem kan hindra dig? Vem har rätten att säga vad DU kan och inte kan göra? Kör bara kör, vad har du egentligen att förlora?