Hej bloggisen! Long time no see. Idag hade vi gästträning för Svante Johansson - och alltså, som jag har taggat det här hela veckan! Ni vet, man fixar lite extra inför just det passet. Ryktar lite extra, pälsglansar lite extra, oljar hovarna lite extra, smörjer utrustningen lite extra. Under en väldigt lång tid nu så har jag bara ridit för Catarina och Sven, och jag älskar ju att få nya ögon på mig med nya infallsvinklar.

 

Det var ett långt ifrån perfekt pass, Vision var stark och lite bråkig i munnen. Jag hade lite svårt att hitta den mjuka ridningen jag annars vill ha och yadayada.. Men det var roligt! Vi fokuserade på att hålla träningen väldigt enkel - rätt väg, rätt gångart, rätt tempo. Basic, basic, basic. Framförallt tyckte jag att det var väldigt roligt att Svante tryckte lite extra på några punkter som jag själv har varit väldigt noga med att jobba på, att höja sin lägstanivå. Imorgon ska jag passa på att trimma ytterligare lite markarbete, för att befästa det vi tränat på och rentav göra det bättre!

 

Nästa vecka har jag planerat in Visions sista tävling för i år. På söndag åker vi mot Styringe för att hoppa 100 och 110. Hon har varit riktigt fin de senaste tävlingarna, och levererade en kanonrunda i Trollhättan för någon vecka sedan! Jag är sååå taggad på 2016, jag är säker på att vi under våren kommer kunna ta steget till nästa nivå. I dagsläget tävlar vi på 80-90% av vår egentliga förmåga, just för att jag jobbar med det Svante nämnde idag - att höja vår lägstanivå. Det är ett par saker som jag verkligen vill ha koll på innan jag går vidare. Främst mitt mentala state, hur jag lägger upp ridningen under min bana, framhoppning etc. När jag har hittat ett system som är perfekt för mig och min häst så tror jag att steget till 120 och 130 kommer att vara väldigt mycket enklare. Men vi tar ett steg i taget! Jag har gjort misstaget att stirra mig blind på klassen, nu ska jag bara fokusera på känslan. Jag tror stenhårt på att den långa vägen kommer gynna mig mycket mer i framtiden, även om det är lite frustrerande att stå vid sidan av medan mina vänner drar iväg i större klasser.